Vi träffar Nasrin Abdullah, befälhavare i YPJ

I mitten på april besökte Nasrin Abdullah Sverige. Nasrin är befälhavare för YPJ som är kvinnornas försvarsenhet i Rojava. Rojavakommittéernas feministiska kommitté passade på att ställa några frågor till Nasrin om kritik och självkritik, som inom rörelsen är ett viktigt verktyg. Vi frågade om fördelar att organisera sig separatistiskt och om hur vi som kvinnor kan samarbeta bättre. YPJ som står för Yekîneyên Parastinê Jinê (Kvinnornas försvarsenheter) grundades 2012 och består av ca 10000 gerillakämpar. YPJ är en självbestämmande enhet som består av enbart kvinnor, men det finns även YPG (Yekîneyên Parastinê Gel, Folkets försvarsenheter) där både kvinnor och män är organiserade. Kvinnors deltagande i kampen mot IS har varit av avgörande betydelse och det är också något som står i stark kontrast till den stereotypa mansdominansen inom stridande enheter.

Vad gjorde du innan du organiserade dig i YPJ och hur kom det sig att du gick med i gerillan?

Jag har jobbat som journalist innan revolutionen. Jag växte upp i en familj som var väldigt aktiv och delaktig i den kurdiska kampen för frihet och jämlikhet och levde i ett samhälle där Assadregimen har förtryckt människor i många år. Det förtrycket gjorde att jag ville bli en del av den här revolutionen.

Vilka fördelar ser du med att organisera sig separatistiskt?

Kvinnan blivit förtryckt i flera tusen år från det patriarkala tänkandet. Så länge kvinnor inte kan organisera sig och fatta sina egna beslut som handlar om dess egen existens, självständigt, så tror vi inte att någon frihet kan bli bestående för kvinnor. Även om revolutionen erbjuder en viss möjlighet och frihet. Att organisera sig och fatta sina egna beslut är en jätteviktig grundprincip för vår och alla gruppers överlevnad i framtiden.

Så ett sätt att säkra att män inte kör över kvinnors beslut?

Ja absolut, så är det. Inom YPJ är det bara kvinnor som kan organisera sig och fatta beslut. Vi försöker skapa ett jämlikt och jämställt samhälle, men det betyder inte att vi förnekar mäns existens.

Kan du berätta lite om hur kritik och självkritik fungerar i praktiken inom YPJ?

Vi har en fungerande struktur som utgår ifrån att efter alla konferenser, möten och utbildningstillfällen avsätts tid för kritik genom att alla deltagare går fram inför publiken och pekar på brister och kritiserar sig själv. Förutom detta så har vi även ett dagligt rapporteringssystem där varenda medlem skriver rapport och där ingår även självkritiksdelen. Rapporten kan vara utifrån både dagliga och mer strategiska händelser. Alla rapporter förs sedan vidare, alla rapporter arkiveras. Vårt system utgår ifrån att varje medlem kritiserar sig själva men även hela rörelsen; militära och politiska aspekter, utbildningsmässiga. Alla kan kritisera vem som helst oberoende vilken position den har. Så det spelar ingen roll om rapporten är riktad mot den ansvariga för minsta enheten som består av fyra personer eller till själva styrelserådet – så från botten till toppen. Om en medlem skriver en rapport om t ex överste koordinationen för hela YPJ. Det är inte tillåtet att någon som inte berörs av rapporten läser den. Det är förbjudet och straffas. Rapporten ska alltså hamna hos den det berör och ingen annanstans. Den här strukturen har fungerat bra hittills. Efter att rapporten har behandlats så har man ett möte med personen som framförde kritiken. Vid mötet berättar man om man kunnat åtgärda problemet som har påpekats i rapporten och kollar så den känner sig glad, trygg och säker. Personen måste få veta att det den skriver tas på allvar och att en har försökt lösa problemet.

Hur kan feminister här och i Rojava utbyta erfarenheter och stötta varandra?

Friheten för hela världen är kopplad till varandra, oavsett vilken del av världen man lever i. Om jag lever fritt i mitt område och mina grannar inte gör det, så kan jag inte heller leva fritt. Vi är beroende av varandra för att skapa en fri värld där även kvinnor har frihet. Vi behöver samarbeta eftersom kvinnans frihet i väst och i mellanöstern är direkt kopplade till varandra. Kvinnor som lever i Rojava behöver samarbeta och skapa relationer med feministiska grupper och rörelser som jobbar för kvinnors rättigheter och kvinnors frihet. Vår högsta plattform för kvinnor i Rojava, Yekîtiya Star-kongressen, syftar till att skapa enighet och samarbete för alla kvinnor från hela världen.

Gränsen mellan Bashur och Rojava är stängd sedan flera månader, vilket gör det svårt för till exempel förnödenheter och journalister att nå Rojava. Vad kan vi här i Sverige göra för att påverka situationen så gränsen öppnas igen?

Vi vet att det är en smutsig politik som ligger bakom detta, men ni kan göra mycket härifrån. Till exempel genom att demonstrera, skriva pressmeddelanden, göra svenska politiker medvetna om situationen samt att ta sig till gränsövergången mellan Bashur och Rojava och sätta press på dem också, eftersom de är delaktiga i detta beslut.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *