Dagbok från demonstration i Amed

Solen skiner starkt där vi sitter och dricker te innan vi ska bege oss bara över gatan för demonstration.
En grupp med äldre män sitter vid bordet bredvid oss och jag hör hur en av de höjer sin röst och sjunger – han sjunger om statens förtryck, om Tahir Elci och om att de ropat och höjt sin röst ända till Europa men att ingen hört.

Då vi kommer till parken som är samlingsplatsen för demonstrationen är vi inte de enda, från att ha sett ett 20-tal gå bredvid oss är vi helt plötsligt ett hundratal och man kan känna motståndet i luften. Parken fylls fort av folk, barn, ungdomar och många äldre kvinnor. Alla tar plats och klappar i takt till slagorden; ”Sur är överallt -överallt är Sur”, ”Länge leve motståndet i Sur” och så vidare.
Demonstrationen är för att höja rösten för de 200 människor som är instängda i en källare i den belägrade stadsdelen och jag funderar över hur många av de som har vänner och familj där som de kanske inte hört något från på över 80 dagar.

Representanter från HDP, BDP och DTK håller tal – folket sjunger kampsånger och har hela tiden två fingrar i luften. Under hela den här tiden ser vi oss omkring och ser att vi är omringade av polisen – de har parkerat sina fordon i varje hörn och alla vet att de förr eller senare kommer att attackera – men alla är kvar. Då sista talaren har avslutat händer allt väldigt fort, helt plötsligt rör sig folk åt olika håll och tårgasen sprider sig runt området. Flera skriker att ”Stanna kvar på era platser kamrater, vi lämnar inte demonstrationen” men så småningom blir det väldigt svårt då man varken ser  eller kan andas ordentligt.

Vi springer över gatan och det är fler än oss som väntar ut polisen bakom en liten byggnad. Då vi kommit ut på en bakgata och de flesta håller tröjan för munnen, hostar och torkar sig för ögonen ropar någon från höghusen: ”Heval!” (kamrat). Hon kastar ner en plastpåse med citronklyftor i. Citronsaften lindrar svedan från tårgasen. Då jag tittar upp för att säga tack är hon inte kvar.

Uppdatering: En 22-åring sköts i huvudet av polisen i demonstrationens efterspel.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *